Hela graviditeten var en plåga och på förlossningen var de oroliga över Lucia eftersom hon växte så pass lite och sakta. Jag låg inne på sjukhus i flera vändor och fick droppbehandling när jag inte kunde behålla något av det jag försökte få i mig.

Måndagen före Lucia föddes var jag inne på en kontroll där de kollade med CTG, UL för att mäta olika saker etc.

Den dagen sade läkaren även att jag skulle komma tillbaka på torsdagen så skulle läkarna göra en ny koll på Lucia och sedan besluta när och hur hon skulle komma. De hade uppskattat att Lucia vägde 1300gram (nästan fullgången)

Redan samma kväll fick jag värkar och vattnet gick... Åkte till förlossningen och de kollade (de trodde itt det var vattnet). Blev hemskickad... På bussen hem började värkarna komma tätare... När ja kom hem lade jag mig på sängen och försökte läsa en bok (barnbok, kunde itt koncentrera mig). Värkarna kom tätare och tätare så jag bad Fredrik att ta tid... Då var det mellan 5-7 minuter mellan verkarna.

Ringde till förlossningen och de tyckte att jag skulle ta ett varmt bad... Började sakta att förbereda mig... Gick på toa eftersom det kändes som om ja behövde bajsa... Såg att jag börjat blöda så jag ringde tillbaka till förlossningen.

Då frågade de om de var första barnet och eftersom Lucia var det så ville de att jag skulle komma in...

Var redan öppen drygt 2cm då jag kom in... Men jag var trött och klockan var mycket så jag fick en spruta som tog bort värkarna och en insomningstablett..

Dagen efter (tisdagen den 25/6-02) började värkarna komma igång igen (jobbigt) själva öppningsskedet var jättejobbigt... Framåt eftermiddagen hade jag bara öppnats några få cm till så då beslutades att jag skulle få värkstimulerande dropp. Strax före fick jag även en morfinspruta som de sade skulle ta udden av de värsta värkarna... Det gjorde de sannerligen inte men i stället kunde jag slappna av lite mer mellan värkarna under öppningsskedet...

Då droppet var fixat gick det sedan undan och jag började känna mig mer och mer bajsnödig... Det tryckte på utan bara sjutton... (går ej att beskriva, måste upplevas). Hur som helst så lyckades jag få en sköterska att kolla hur mycket jag öppnats... Först ville de inte men jag envisades för jag trodde inte alls att det skulle kännas som det gjorde... Kändes liksom som om ja var tvungen att pressa ihop beben för att inte gå sönder, de tröck på något rent ruskigt och jag har nog aldrig känt mig så bajsnödig... Men på toa kom de då inget, de var som ett stort skämt alltihopp... Sköterskan envisades med att det var lång tid kvar... (Brukar tydl. ta längre tid för förstagångsföderskor). Nåja... Hon fick sig en reäl överraskning... Jag var helt öppen och värkarna ja kände som var så annorlunda som ja nätt och jämt kunde andas mig igenom var i själva värket krystvärkar...

Hjälp... stopp... Ja vill inte, ja vill hem... Djäklar i mitt skal va rädd jag blev, nu ville ja verkligen itt vara med längre... Ja ville bara packa ihop sakerna och gå... Men icke att jag kunde... Efter ett tag lyckades Fredrik förmå mig att ta mig samman och byta säng...

Till nästa problem... Jag ville ha ngt mot värken som ja trodde skulle slita mig i bitar (efter Lucia föddes var de inge farligt alls )

Men sköterskorna (de var 2 nu) sade att det var för sent, jag måste krysta nu... Fick iaf lustgasen... (Min bästa vän... *flina*)

Sen sade de att jag skulle krysta... Hur sjutton gör man det då frågade jag... Fick till svar att jag redan gjorde det.. Hmmm.. oki! Fortsätter väl med att försöka slappna av tänkte jag...

Det tog Lucia 22 minuter att födas fram och min första fråga då hon var ute var om det fanns ngn snopp.

De gjorde det inte... Vår dotter Lucia Gunilla Elisabeth föddes 20:22 den 25/6-2002... Vägde 2315gram (inte de 1300 gram som viktskattningen visat dagen före) och hon var 45.5cm lång...